Sexiga svampar

Chefen sade: "Du måste göra texten mer sexig!"
Hur fan sexar man upp en vetenskaplig artikel om svampars förmåga att bilda resistens mot andra, starkare svampar? Klistrar man på lite skägg på papperet? Stoppar man sitt pm i en nylonstrumpbyxa och lämnar över? Lite maskara kan förvisso göra underverk...

Svampjävlar!

Manifestus

Kap. 1 Kärlek

Tillfällen, flyktiga sådana, då blickar möts och närvarons stela ram krackelerar av den värme som uppstår. Den åtråddes blickar blir plötsligt det enda som representerar mening. Verkligheten blir plötsligt kanaliserad och strömmen i dess riktning tycks omöjlig att motstå. Ögon blir måltavlor för hungriga blickar. Då två blickar möts på samma frekvens förvandlas de till lockande, mörka, djupa brunnar. Dessa kärlekens klippskrevor öppnas genom dilaterade pupiller och dess grottor leder djupt in i ägarens själ. Endast en person åt gången kan här träda in för att hämta den värdefulla skatt som gömts i personens hjärta. Ett begär har väckts. Ett begär som saknar klassisk logik och aldrig skall kunna förklaras. Den som söker förklara kärlekens element kommer aldrig att bli densamme igen.

Studiebesök

Hej och hå, jag har ridit barbacka genom Helvetet på en amfetaminstinn ardennerhingst! Där mötte jag endast en sorts fördömda människor. Nämligen de som under sina jordedagar knullat sitt eget ego så hårt att det av juryn klassades som grov självbefläckelse. Dessa skammens köttpålar sitter för evigt fjättrade i fast bergrund för att i evighet få ägna sig endast åt sig själva.

Hate Train

Dear life-long antagonist SJ,

I sincerely hope you deteriorate and vanish into a freezing vaccuum forever, and that not a single abstract gene of yours will spread to any sort of corporate kin. Your net win last year was 124 million SKr. The profit trend is a steady increase, a mine made from human flesh, where you arrantly bulldoze your carbonite-drill without any flagrant mercy. Why are you behaving like a corrupt Charon, pillaging upon the poor dead ones before you let them pass Styx? Will you do the same to me, will you let me wait on the wrong river bed while heaven comes down upon the opposite banks? I am a poor young man, poor in the context of constantly lacking financial means to live the way I desire. I reckon most of us sons of plow jockeys are blessed with the absence of liquid assets, but in return, our fists are like moulded brass and polished by years of fierce slugging through gutters, woods, and dark ore mines. Beware you parasite blister upon Mother Earth, one day you will fall while the trumpets of Competition sounds and the walls of Monopoly will come thundering down!

Allt jag ville ha var en förbannd jävla biljettjävel till Göteborg under 700 spänn, så jag i mer eller mindre goda vänners lag kunde se Entombed ikväll! Kuktåg!

Gamla synder

Jag har ännu en gång varit nödd och tvungen att gå tillbaka i tiden genom seminarieanteckningarnas portal. Givetvis är papperen fullklottrade med allehanda skit från poängskalor och linjediagram på exflickvänners egenskaper, till teckningar som man absolut inte bör använda som förlagor till eventuella tatueringsprojekt. Missförstå mig inte, det finns dessutom en hel del matnyttigt som faller inom ramarna för naturvetenskap. Gissa från vilket av följande tre föreläsningstillfällen jag plitat ned följande meningsfulla dravel: "Desperationen bestyckade mig med en ytterst känslig honradar. Problemet med denna gudagåva är inställningarna, de är så känsliga att endast fackmannen Gud kan justera dess rattar och skruvar utan att systemet kollapsar eller skär ihop. Numera tycks den ständigt ge så kraftiga utslag att jag drabbas av så omedelbar och intensiv vertigo att unge herrn hotar falla samman som en sufflé inför en hungrande Peter Harryssons gap. Minsta antydan till formen av däggdjurskörtlar eller synen av cyklars damsadlar får mig att tappa såväl koncentration som anda."

1) NOVA, 2003, Wik
2) IUMS, 2005, San Francisco
3) Fungal Genomics, 2003, Uppsala

Ladies & Gentlemen; The Dwarves!

Enligt obekräftade källor kommer The Dwarves till Augustibuller i höst! Är det så att mina våta drömmar, alla en efter en nu kommer besannas?

"I wanna fuck, eat and fuck you up!"

Mark Lanegan

Mycket kan sägas om svårigheten att kombinera hård attityd och mjuka känsloyttringar, men i denna fråga kan Mark Lanegan stoltsera med att vara en avkomma till självaste guden Janus. Med en stämma skör och raspig, skapad av otaliga filterlösa cigg och rye-whiskey lyckas han tamejfan varenda gång han parkeras i studion skapa veritabla mästerverk!

Hans senaste samarbete, med Soulsavers spelar på Roskildefestivalen i sommar, be there or be very, very gay...

http://myspace.com/soulsavers

Guardia Civil

Jag såg mig omkring i den av rött ljus, svagt upplysta baren. Två prostituerade satt i en röd plyschsoffa. Den ena stirrade djupt in i en spansk version av Veckorevyn, den andra fnissade hysteriskt åt ett Simpson-avsnitt som visades utan ljud på den lilla tv:n som hängde ovanför bardisken. Jag gick fram till disken, satte mig ned på en av de höga stolarna och bad den höggravida bordellmamman om en öl. Hon gav mig en kall Heinecken på flaska. Jag njöt av lugnet inne i den dåligt upplysta lokalen. Här kunde en ung man som för en kort stund önskar ta semester från sitt kvävande liv andas. Vandring i bergen, där frisk luft sägs vara mer vanligt än turister i Gamla Stan har ändå aldrig varit min melodi. I fönstret stod en naken, trasig skyltdocka som likt en syndens julgran var beklädd med en blinkande röd ljusslinga. Det rådde ingen som helst tvekan om att jag nu befann mig på Abejuelas till synes enda bordell. En till utseendet tysk man i övre medelåldern med ett generöst midjemått stod i ett hörn och stirrade på de två unga kvinnorna i den röda soffan. Han såg nervös ut där han stod och växlade kroppsvikten mellan de två sandalprydda fötterna. Förmodligen hade han tillräckligt med pengar i sin midjeväska som han bar utanpå den trånga pikétröjan... Tillräckligt med pengar för att äga båda de unga flickorna i soffan för åtminstone 30 minuter per kropp. Ironiskt nog var vi nog alla i det stora rummet medvetna om att den tragiske gubbjäveln inte skulle kunna prestera, på sin höjd, mer än ett par minuter i Amors sadel. Egentligen borde han galopperat tillbaka hem till hotellrummet och krupit ned bredvid sin sovande fru, väckt henne och sedan knullat djuriskt passionerat precis som de förmodligen gjort för omkring tjugo år sedan då de började träffas i lönndom efter söndagsgudstjänsten I Bambergs kyrka. Tiden flyr oss alla och vissa slutar mer patetiska och falska än andra. Efter ett par klunkar kall pilsner och lika många utbytta trötta blickar med Bordellmamman, snart i dubbel bemärkelse av magen att döma, steg de båda heroinrusiga flickorna upp ur sin bekväma soffa. De klöv den dammiga, kvava luften med sina blottade ben då de beslutsamt stegade mot mig. Jag vände mig mot dem och hann inte ens säga "nej tack" innan de presenterat sig och lagt beslag på barstolarna på ömsom sida om mig. De frågade om jag kände mig ensam? Mitt svar var vetenskapligt korrekt så till vida att jag faktsikt var ensam, men sökte ej heller flyktigt sällskap. De smekte försiktigt på varsin axel medan de lurpassade på reptilhjärnan med lockanden om allt en yngling kan tänka sig göra med en ung kvinna, samt betydligt mer därtill. Jag förklarade vänligt och bestämt att jag inte var intresserad. Som bokslut på vår konversation tillade jag att de var vackra och att om jag någonsin igen besökte en kyrka så skulle jag be för dem.

Plötsligt slogs entrédörren upp med en våldsam smäll. Uniformsklädda män störtade in och tryckte ned samtliga besökare med vrål och hotande, svarta batonger. En storvuxen och mustachprydd äldre man med mer dignitet i förhållande till de uniformsklädda vandalerna banade sig fram emot mig. Han hade uppknäppt brunspräcklig skjorta och en rejäl guldlänk över den gråspräckliga pälsen som täckte hand svettiga bröst. Trots att det var mitt i natten bar han solglasögon, Ray Ban-kopior i klassisk pilotmodell, han tuggade även på en sedan länge slocknad cigarr. Jag kände en intensiv önskan att få skratta åt denne wannabe-amerikansk poliskommisarie och de hederliga freudianska associationer som knackade på min hjärnbark. Det var så oerhört uppenbart att han är en stolt ägare till en kolossal samling allehanda dvd-filmer med polisteman från "Dödligt Vapen" till "Spanarna på Hill Street". Jag satt som förstenad medan Bordellmamman frenetiskt gång på gång tryckte på en strömbrytare bakom bardisken. Jag hade inget val utan hörsamma den nalkande mannens order om att även jag skulle släcka min cigarrett och ställa ned ölflaskan. Kaxigt svarade jag att den kostade så mycket som 5 euro och att jag därför borde få avsluta den istället för att låta den bli ljummen och avslagen. Den mustachprydde kommisarien som vi hädanefter kan kalla "Dirty Harry" avslog mycket strängt min begäran och krävde mig på pass och vad han kallade andra papper. Jag svarade att det enda jag hade var ett svenskt körkort och att det nu efter Francos tid inte varit så stora problem för svenskar att vistas i landet som turister. Vid det här laget tog mina skämt slut och jag pressades upp mot disken av två aggressiva vandaler. Smutsige Harry studerade mitt körkort noga och gick ut till en radiobil för att kontrollera min identitet. Bordellmamman sade gång på gång att jag faktiskt var den ende oskyldige i byggnade. Hon var änglalik nog att berätta sanningen. Jag var den där svensken som punktligt varje kväll i två veckors tid kommit in och utan ett knyst druckit en öl för att sedan tyst försvinna ut igen. Men sorgligt nog har en höggravid, prostituerad kvinna med östeuropeiskt ursprung sällan tungt vägande ord i det strikt katolska Spaniens landsbygd. Frågan är om gravida horor som inte talar lokalt tungomål tas på allvar någonstans i denna bistra värld?

Medan jag ägnade denna obekväma fundering lite tid så påmindes jag om att Bordellmamman vid stormningen pressat på en knapp som föreföll vara ett larm. Påminnelsen kom i form av en ung man som tagits med byxorna bildligt talat vid knävecken. Han släpades av en överlycklig vandal skrikande uppför trappen från källaren. Efter de trilskande två männen kom en generad ung kvinna med kort glittrig kjol och en kort vit jeansjacka för att dölja de mjuka behagen. Den upprörde torsken var svensk och han skrek på sitt modersmål, "Ni kan inte göra så här, jag har för fan betalat! "Ni vet inte vem jag är" "Jag är Direktören!". Poliserna skrattade och pressade ned honom på det skitiga golvet utan att låta honom dra upp byxorna. Hans kuk som låg bland glassplitter, damm och råttskit hade nu uppenbarligen vandrat vägen som jänkarna brukar säga From hero to zero. Efter drygt trettio minuters väntan och förnedring återvände Smuts-Harry och gav order om att kvinnorna skulle med till stationen och att vi män skulle slängas ut i gränden. Bordellmamman frågade försiktigt Direktören om han "kommit"? Direktören lät göra gällande att han inte ens varit i närheten av detta köttets fyrverkeri och att alla inblandade minsann skulle få veta att de levde så snart han kommit hem och bankat på sina djungeltrummor. Bordellmamman drog ut några sedlar ur sin, av mjölk, uttänjda behå och gav honom dem medan hon muttrade bittert om hur de riktigt fattiga aldrig kommer ta sig ur sin miserabla situation. "Det här är vad jag kallar service!" skanderade Direktören nöjt och dunkade mig i ryggen medan vi män leddes ut i den mörka gränden av en övermakt polismän.

The Unspeakable Mr. Hallon!

Den här videon är gammal i dubbel bemärkelse. Det är självaste Pastor Fahlberg (sångare och brun frontman i The Kristet Utseende) som spelar huvudrollen. Hur gammal videon är och i vilket David Lynch-greppande syfte den spelats in i har jag ej heller någon aning om. Det viktiga är att upplevelsen blir till lite utav en "bong-hit-gone-bad" om man ser den nykter. "Men Hallon, hur fan ärä mee're kaar!"

Gammal skåpmat

Hittade denna anteckning i ett gammalt konferensblock:

"Bäste Göran P,

Jag borde upphöjas till nyckeldiplomat! Ingen annan jag känner kan ta en strippklubb med sådan storm att de sensuella dansöserna kastar sig till golvet och tigger om att få lämna över sina telefonnummer. Sätt mig genast i arbete med prominenta internationella kontakter så lovar jag att Svea rikes väl kommer gödas mer än du under dina kommande pensionsdagar.

Eder otrogne undersåte, Skamils"

För övrigt kan man nog lugnt konstatera att det inte är alla högt uppsatta tjänster som tillsätts på grund av något så subtilt som attraktivt utseende...

Jag häller upp en Klaus Nomi igen. Det är ju trots allt Christer Flygare idag!



Förresten så undrar jag vad personer som presenterar sig "Tjena jag heter X och är punkare och metallare" menar? Är X en punkare som är med i fackförbundet Metall? Förväntas jag i så fall presentera mig som "Hej jag heter Skamils och är en bonnjävel som är med i Skogsakademikerna"?

Kontaktannonser

En god vän visade en presentation han tänkt använda på en internetbaserad sida för kontaktannonser. Den stack ut så pass väl att den omedelbart torde sticka folk i ögonen. Han var tveksam till att använda den, men efter en smärre övertalning så publicerade han den. Eftersom jag alltid ivrigt hejar på vid kaos så var min förevändning: "Kom igen, du kan ju alltid ta bort den och skriva en sådan där menlös/könslös sak som alla andra "Jag tar han om min kropp och tränar, söt enligt andra, tror på kärleken, etc.""

Vem tror på kärleken förresten? Kanske en 16-årig oskuld som precis fått ihop det med Epa-Jimmy. I hennes huvud upprepar hon lyckligt "För evigt!" där de gnider könstårta under en svettig tryckare på högstadiediscot. Nä, i verkligheten får man suga bitter nektar mer än en gång oavsett man önskar emo-lida eller inte. Det viktiga är att lära sig parera detta med andra sötare ting såsom rocknroll, bärs och kantareller. Till slut finner även hönor som fått ögonen utstuckna ett korn, så det så!

Nåväl, jag skall göra mitt yttersta att få upp en ny rytterska i denne ungkuses sadel så snart det bara går. Men hur ser egentligen en perfekt text ut? Jag är mycket för att baka in sociala filter så man inte får en pryd nucka på halsen. Samtidigt får inte texten var för lång eller intetsägande heller... Har du något klokt råd så skicka ett mail eller skriv en kommentar.

Dags för arbete. Upp på den blåblodiga springaren, hoppla!

Trenne goda ting

Ibland vill jag bara tre saker:
1) Dricka öl
2) Ta mig på grejen
3) Vara Klaus Nomi

Pomada på måndag

Det stod en tant, modell äldre, bakom disken. Hon såg ut som en blandning mellan kokt kött och en palestinasjal. Jag frågade omgående om hon hade någon "rocknroll-pomada" till salu. Hon log och sa att hon skulle fråga en yngre frisör som för tillfället var upptagen med en äldre kunds blygsamma hårsvall. När hon kom tillbaka från den yngre kollegan frågade hon om jag lyssnar på "han den där Rocka Billy"? Jag svarade med skrattet farligt nära att han faktiskt är en av dem jag lyssnar på.

Eftersom hon inte hade någon riktig pomada så erbjöd hon mig att testa hela sortimentet på plats för att få rätt gris i säcken... Korrektion, hon tvingade mig att testa hela sortimentet. Efter 500 tuber, burkar och pumpflaskor med allehanda smet och klet så var mina händer lika kladdiga som en oerfaren sommarjobbare, vilken efter första dagen vid sitt tilldelade glory-hole glömmer torka händerna innan han/hon cyklar hem till mammas väntande middag.

Inget dög. Jag betalar inte 300 pistoler för något flickparfymerat tyskt klet som vi alla vet vad det baseras på. Dåliga, dåliga tyskar...

Mina barn!

Trenne söner skola mig födas. De första två skall heta Mars och Atlas i kronologisk ordning efter tidpunkt för födsel. De skola vara traktens beundrade kraftkarlar och överägsna andra män om att vinna kvinnornas gunst. Den tredje sonen som komma att födas sent om hösten skola heta Pompeji och om honom skall ingen känna något förutom att han drog sina andetag sent efter födseln för att sedan förpassas till ett liv under jord.

Jag har haft min vision! Tre pojkar kommer jag att få tillsammans med en kvinna. Två äldre söner som har alla de kvaliteter den stereotype macho-mannen kan önska sig. De kommer vara som kloningar av Ricky Bruch och James Dean, alla kommer vilja spegla sig i deras prakt! De kommer vara den erkända starten på utvecklingen av en ny art hominoider -Homo sapiens superior och därmed inleds den sista tideräkningen för mänskligheten på Tellus. Däremot den siste sonen som föds, Pompeji, kommer sakna alla de kvaliteter som hans äldre bröder äger. Dock kommer han vara en demon på virkning och att baka småkakor, men för vilket han finner föga nytta av då det gäller att sprida sina egna gener vidare i historien. Bakning och virkning lär han sig av sin moder som kommer förbarma sig över honom där han bor i sin bur, nere i källaren.

Berättar jag detta för den presumtiva modern kommer hon nog med största sannolikhet springa snabbare än Ajax för att slippa vara en skapelses vagga för en ny tidsålder.

Tiotusen för en drill!

Behöver jag ens kommentera detta?

http://aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1065773,00.html

"Anders Ågren syntes inte till. Han väntar väl på fredagen." Hahahahahaha...

Taras taggning

Apropå måndagsmorgonens ständiga hästsugande så kom jag att tänka på alla dessa listor som kretsar på Internet. Det verkar som om hela idén med att sammanlänka miljoner datorer var för att: 1) Porrindustrin skulle finna en ny, mer effektiv kanal att sälja digitalt kött på. 2) Istället för att jobba eller plugga så skall alla datoranvändare svara på kedjebrev med standardiserade frågor. Jag svarar nästan aldrig på sådant, men min digitala väninna Tara fick mig efter lite lätt tjat att plita ned tio punkter på en "saker du inte visste om mig-lista". En onödig fakta jag glömde att lägga till listan när vi ändå hela tiden tjatar om pornografi är att Evan Seinfeld (sångare i Biohazard, ett band jag som tonåring höll högt, är dessutom gift med den mycket berömda porraktrisen Tera Patrick) hälsade från mig under en spelning -97 från scenen till en flicka jag hyste känslor för: "Norma, Nicklas says Hi!". Så kerubiskt barnsligt, men så äkta och lustigt. Tur att Orup aldrig hälsade från en flicka till mig på samma sätt. Jag hade nog i sådant fall självstympat varje kroppsdel hon vidrört och aldrig talat till henne efteråt.

Förberedelse

Allt äro Viparinama-dukkha. Det sägs att buddismens syn på dukkha inte enbart är negativ, ej heller enbart positiv. Jag försöker ständigt avlägsna polariserat tänkande från min hjärnbark. I mitt medvetande måste allt som är enkom svart eller vitt utrotas för gott för att gråskalans sanning skall kunna skönjas. Om man t.ex. med ett mikroskop zoomar in ett svärtat papper så finner man ljusa fält spridda längs ytan. Precis på samma sätt uppträder mörka fält i motsvarande vita pappersark. Populärkulturen sög snabbt upp Yin & Yang och förvandlade dem till galjonsfigurer för pukrökande hippies där få människor tycks fundera över deras egentliga innebörd och vilka implikationer de får i deras vardag. Precis på samma sätt som alltför få icke-hippies sätter sig ned och begrundar allt som sker runtom dem. Man behöver inte vara buddistmunk eller klassiskt skolad filosof för att konstruktivt fundera kring all turbulens i sin persons bakvatten och vad som tornar upp sig vid horisonten. Hur drar man nytta av sina dyrköpta läxor? Hur förhindrar man ytterligare personliga pipsprängningar? Man bör starta med att tillåta sig begrunda och beakta...

Scouterna svarar "Alltid redo!" på sin ledares uppmaning "Var redo!". Redo är man blott i förberett tillstånd, oavsett om förberedelsen är undermedveten eller direkt medveten. Men det är omöjligt att förbereda sig inför allt stök som står för dörren under ett hel mansålder. Måndagens morgon är till exempel hemsk, men giv akt ty än värre är dess kusin; tisdagens eftermiddag. Då har man slappnat av efter måndagens hela passage, och PANG! så slår olyckorna till en efter en eftersom man inte längre står förberedd vid barrikaderna.

Dagar som dessa förbereder man sig bäst genom att skriva hästporr eller rita fula gubbar på whiteboard-tavlan i föreläsningssalen! Regniga måndagsmorgnar är helt av ondo och måste helt enkelt härdas ut med pickelhauben på.

Konvalescens

Vissa dagar är helt enkelt sämre än andra. Under 24 timmar hann allt detta ske:

1) Någon vräker ut min dyblöta tvätt ur torktumlaren trots att det är "min" tvättid. Jag tvingades återuppta torkandet 07:00 följande dag på en snäll tants tvättid.

2) Ett fyllo ramlar (alternativt stampar med slalompjäxor) och trampar sönder både fälg och ekrar på bakhjulet till min svindyra mountainbike.

3) Min dammsugare börjar brinna då jag skall städa Loveshack. Köp aldrig dammsugare på ÖB, köp förresten inget alls på ÖB. Det finns en anledning till att allt där är "lite billigare".

4) Jag lyckas få behållaren till två liter kokande agarlösning att spricka och all kokande agar sprutade över viktiga experiment. Lååång städtid i ett laboratorium där jag egentligen inte ens skall befinna mig.

Nu ska jag ta en kall öl på en varm filt för att lugna de franska nerverna.

Buskporr/skogsporr

Tack JLM!

Mannen utan hängslen skickade mig denna länk: http://susning.nu/Buskporr
Fenomenet finns tydligen i Hedemora, men ej i Orsa. Jag är inte det minsta förvånad över detta och minns min barndom genom en liten sak jag publicerade i ett annat forum för ganska länge sedan...

Mitt liv som ambulerande porrdistributör
Det här är en lätt bekännelse om mitt liv som litet barn i den något större byn Davidshyttan med omnejd.

Under lekisperioden var jag en fet, mammafriserad liten gosse som var väldigt mån om att skaffa vänner. Eftersom jag hade vuxit upp på en liten bondgård och istället för traditionellt dagis blivit satt i fångenskap hos kyrkans barntimmar (you evil bastards!) så upplevdes jag nog av de andra barnen som en riktig kuf. För förklaring, ta en titt i galleriet...

Ehuru blev jag mycket populär då jag var den enda som kunde ordna herrtidningar. På vilket sätt jag ordnade fram godsakerna låter vi följa mig i graven, men jag sa alltid att jag fann dem i skogen. En lätt modifierad sanning är att jag ibland faktiskt fann dem där, men även på andra betydligt närmare platser.

Julen 1983 fick jag av min farmor och farfar en liten trälåda med snickarverktyg i miniatyr. Den hette ”Den lille snickaren” och man slet ur insatsen i trälådan kunde man med lätthet få ner omkring tio herrtidningar i dess inre. Denna magins trälåda låda fäste jag sedan på pakethållaren till min cykel (nej, jag hade inga stödhjul vid det laget). Därigenom förvandlades jag till byns förste ambulerande sexolog.

Mina besök bland de andra barnen i byn var oerhört uppskattade. Till och med de äldre killarna ville leka med mig när jag kom förbicyklande. Vi brukade uppsöka ostörda platser på vindar, i uthus, i skogen eller i låsta pojkrum där jag föreläste om kvinnans könsorgan och vad män och kvinnor kunde göra tillsammans, ibland fler än bara de älskande två, och ibland saknades männen helt i akten.

Givetvis lyckades vi inte behålla hemligheten för oss själva...
En kväll bestämde jag och Johnny via telefon att vi skulle mötas halvvägs från varandras hem för att titta på älskande par och nakna nymfer i de nya tidningar jag samlat in. När jag väl nådde målet vid stenröset på en åker ca tre kilometer hemifrån såg jag Johnny skamset stå där med en orolig min målad över ansiktet.
”Vi får inte titta i dina tidningar mer” sade han.
”Varför inte?” frågade jag.
”Jag har berättat för mamma och hon blev jättearg och sa att du förstör mig”
Hela världen började snurra för mig ”Herregud, hade han berättat för sin mamma om vår hemlighet?”
Jag satte mig på cykeln och styrde kosan hemåt. Halvvägs hemma stannade jag vid ån som skär genom byn och kastade tidningarna i ån. Jag mådde väldigt illa och kände vågor av ångest slå genom mitt hull.
”Förstört honom, hur menade hon egentligen?”

Jag låg orolig i sängen sent in på natten och lovade mig själv att aldrig mer titta i en herrtidning igen. Till slut var jag tvungen att gå till nedervåningen och berätta för pappa. Han var yrvaken och förstod ingenting. Han sa att det var visserligen lite tidigt för mig att bekanta sig med nakna kvinnor, men att det inte var något att vara rädd för, utan helt naturligt.

Efter denna punkt lät jag min samaritverksamhet ligga nere för gott.

Om jag har några tidningar nuförtiden? Nej, de kostar pengar och jag skulle skämmas alltför mycket om någon hittade dem här hemma. Däremot tycker jag fortfarande att nakna kvinnor är spännande, men jag försöker att inte blanda ihop spänning med skam mer, utan lever ut allt utan skammens bittra smak på tungan. Men är det ändå inte lite ironiskt att jag idag försörjer mig på skogen och dess produkter?

Geronimo!

Panik

I morse hade bakfyllan helt lämnat min arma kropp och jag tänkte skriva något om Valborgshelgen. För att förstärka beskrivningarna av spritkriget tänkte jag lägga upp aktuella bilder från min kamera. Paniken slog till då jag för tredje gången ögnade igenom datormappen där jag förvarar alla digitala bilder jag tagit under totalt åtta år. Det fanns ingenting där, helt tomt! Jag drabbades nästan av klinisk panik då jag insåg att alla minnen från tjugotal rockfestivaler, tiotals resor, hundratals fester, exflickvänner, polare och gargoyler nu var helt raderade. Efter en halvtimmes nervöst skakande och sorg hittade jag dem i en mp3-folder. Någon som agerat fylle-DJ måste ha flyttat dem av misstag eller på jävelskap. Oavsett intention så blev jag blåst för en halvtimme. Det var så förbannat skönt att hitta dem igen och inse att alla visuella minnen finns i säkert förvar. Men seriöst talat så skall jag kopiera dem till en back-up snarast. Inget av dessa minnen vill jag slänga i papperskorgen. De har ju alla varit med och format mig, från lekis till Augustibuller.