Dating

You've got to love this one!

Så det kan gå...

Igår då klockan var 23 och jag fortfarande satt förstenad med skrivbordsmördarblicken fäst på skärmen så började jag återigen fundera på yrkesval. "Hur i hela helvete kunde jag få för mig att bli svampforskare? Mamma, hjälp!" Jag har fem(!) vetenskapliga artiklar i publiceringstagen detta år. Det normativa för en person i min sits ligger väl omkring ett papper/år. Så nu brinner det i knutarna och jag har aldrig behövt ingredienserna till njutningens nektar så väl som nu. Turligt nog kommer Roskildefestivalens antågande med stormsteg, så lite pilsner och rocknroll kommer snart att tillfredsställa en gammal rocker.

Men till kritan. Visst är det härligt med arbetskamrater? Jag kommer ihåg en studie i arbetsmiljö jag läste. Där visade sig arbetskamraterna och stämningen dem emellan vara den viktigaste faktorn för att trivas på sin arbetsplats. Jag tänker inte uttala mig om hur jag ibland uppfattar min dåligt förankrade tillflykt här. Men förra veckan skickade jag ut ett massmail där jag stolt förkunnade att p.g.a. min glädje att ha dem som kamrater så ville jag bjuda på kaka till kaffet. Jag skrev med ett lättare metaforspråk och senare under dagen hade få fattat vad jag syftade till. Bl.a. fick jag två gratulationer till att jag nu tagit flygcert... Nå, idag då jag kom till jobbet och skulle avverka en mastodontdag så var mitt bokade lab i kaostillstånd, så jag skrev detta mail:

"Hi all,

I'm just tossing a reminder at you when it comes to keeping things clean and to take responsibility. Today I work so hard, I sweat blood in the sterile room on the entrance floor. When I staggered into the room earlier this morning I was amazed that someone had used the facility to take apart the engine of a dirtbike (an 80 cc., but still...), probably to change the carburator membranes. It sure felt like a warm breeze of sentimental gibberish running through my petite chest when I thought back to the good old days of racing through the woods without mums permission. But seriously! If you plan on doing this dirty kind of work, please do it in another spot than "The cleanest place on earth". If you necessarily have to go hog wild and throw a Oil & Mud Wrestling-Party at "The cleanest place on earth", do it with grace and clean up the mess afterwards.
Furthermore, turn off the electricity to the microscope at the bottom floor when you are finished staring into the face of fungi. The camera is often very hot due to continuos flow of energy into its delicate components. That sort of behaviour will not extend the life of our beloved and expensive equipment. Remember kids, the rules of dukkha applies to reality.

Cheers from yours truly

/Cpt. Nicklas

P.S. I used irony in the first part of my e-mail. There wasn't really traces of a dirtbike disassemble, though there was a sticky situation to clear up D.S."

Vi får väl se om myntet faller ned denna gång...

Will käre Will!

Bajamaja?

Kukdag?

Imorse upptäckte jag att någon skitunge stulit min gel-sadel till cykeln samt sparkat av två ekrar i bakhjulet. Att man stjäl något bara för att det lätt kan plockas av förstår jag (egentligen inte), men kan dock tänka mig in i den enkla proceduren att införliva någon annans lättstulna lösöre i sin egen ägo. Men att sedan med våld sparka in ekrar och därmed sabba det hjul jag alldeles nyss lagade dyrt? Ungjävlar... Tur att inte Barba Roja inte såg vad som var i görningen!

Nåväl. Dagen fick ett lyft då jag nöddes ta bussen och där träffar min gamle vän Monsterhajen. Han hade varit nere på stan och handlat lite prylar inför Roskildefestivalen. Glatt hojtade han på mig längst bak i bussen "Korven för fan! Ska du med till Roskilde i år?" Jag svarade jakande medan 40x2 ögon följde mig där jag betalade sura 30 spänn för biljetten. "Kolla vad jag har köpt!" skrek han innan jag hunnit ända bak i bussen. Han drog upp ett paket kondomer och den nya Queens of the Stone Age-plattan. "Okeido är de bästa kådisarna som finns eftersom de både är stooora och starka, precis som mig!" Jag skrattade och frågade om han lyssnat på skivan ännu. Men han var mest intresserad av gummikompisarna. "Jag testade Cho-San en gång, men de går alltid sönder eftersom de är för tunna, och Mamba, de är alldeles för små för en vuxen karl!". Innan jag ens hunnit ladda om språkbössan och kontra honom så fortsatte han på sitt sedvanliga manér förklara sina förhoppningar inför sommarens festivaler. Jag var åter glad igen.

Det är just sådana vänner som får en att le alldeles extra då regnet öser ned och ens cykel är kaputt p.g.a. skitungars långa fingrar och korta stubin. Det är vänner som dessa man aldrig får glömma.

Love n' Marriage

"Marriage" enligt Wikipedia: A marriage is an interpersonal relationship with governmental, social, or religious recognition, usually intimate and sexual, and often created as a contract.

Så var det strax äntligen dags!

Lillasyster hålls gömd på hemlig ort där hon skrubbas och smyckas än mer fager av väninnor. Karlakarlen hon ämnar äkta sitter nervös i sitt hemman med välputsade manschettknappar och väntar. Farsan trampar vatten i vardagsrummet och morsan pendlar mellan vardagsrum och kök som en äggsjuk höna. Jag är bakfull deluxe och har rökhosta efter gårdagens studiebesök på Knullboa. Ingen erkänner nervositetens närvaro. Allt är precis som vanligt i familjen Kaos och idag blir vi ytterligare tre svärdsmän i en tidigare till synes utdöende ätt. Skål och välkomna Johnny the Eagle med Alexandra och Fredrik!

Tack

Jag tänkte på yrkesmusikers relation till sina högt skattade instrument.
Yrkesmusiker vilka håller sig med ett favoritinstrument genom hela livet istället för ett stall av kroppar, halsar och strängar. Musikern måste känna igen sitt eget instruments klang såsom en av kärlek berusad yngling känner sin älskades stämma bland tusen främmande rösters kakafoni.

Jag pratade med någon vars stämma, inför mig, tycktes ha förlorat sin magiska klang. Det var en skrämmande upplevelse att de facto vara närvarande och omedelbart inse tyngden utav denna olycka. Ytterst sorgligt, men uppgiften att återigen spela fram och lyssna till de tidigare ljuva toner är nu någon annans.

Vi har alla så kort tid att förbereda oss för livet att den tiden måste användas med förnuft innan ens eget instrument är så sprucket och stränglöst att ingen kan höra dig spela trots desperata försök att höras ut. Dock kommer jag för alltid minnas de melodier vi spelat tillsammans och när som helst kunna ta fram dem ur huvudet och tyst nynna för mig själv med ett leende på läpparna.

Tack för så mycket.

Midsommar

Midsommar! En relik från svunna hedningatider! En fertilitetens högtid!

Hela Moder Svea dignar just nu under de småkåta festprissarnas dukning inför morgondagen. På smörgåsborden runtom vårt rike trängs prinskorvar med dubbelmackor och skäggbiffar. Vidöppna musslor ligger högvis staplade bland laxtallrikar och tjockkorvar. De saliga snuskhumrarna knäpper sina händer och ler belåtet medan de reflexmässigt slickar sig om truten inför blotta åsynen av deras efterlängtade oas. Stockholmarna sitter nu i sina stadsjeepar eller på tåget upp till Dalarna och letar sig sedan ut till sina lantställen i förhoppning om att få ta del av någon lokal ungmö eller bonndräng i en buske någonstans mellan Dräcke och Norn. Midsommar kan utan subjektiv överdrift kallas årets nationella knullfest. Det var ungefär så jag förklarade fenomenet för en storögd och gapande japan under förmiddagen. Han lovade att ta bussen ut till Gamla Uppsala imorgon för att se då de reser den av blommor täckta jättefallosen vid konungahögarna.

Om jag skall deltaga i knullfestandet? Givetvis inte. Jag är som en kamel vilken ackumulerat högklassigt rumlande under min levnad. Men kanske vara stillsam åskådare utan voyeur-tendenser?

För övrigt är jag glad igen. Glad som en mätt häst.

Studietrötthet

När tidens vektor obönhörligt tar en i en enda riktning, hur skall man då kunna vara säker på sina beslut? Ett beslut förändrar inte tidens vektor men väl sin egens rörelses och därmed framtiden.

Konvalescens

Hur jag haft det på sistone? "Inverterat, upp och ned, in och utvänt, lite si och så"

Men jag kan berätta om det hittills roligaste bröllop jag varit med om att krascha... Så fick äntligen Petter och Lulu varandra inför sin släkt, vänner och självaste Gud Fader. Elimkapellet var hett som i ett krematorium. Prästen grät en skvätt av vacker sentimentalitet och Anders fick fyllehångla i skogen.

Tack Petter, tack Lulu! Tack för att ni ställde till med ett sådant härligt kalas i kärlekens spirande tecken. Om ni gifter er igen så lovar jag att toastmästa än en gång, men då skall jag vara slätrakad som en barnrumpa!

Puss och kram!

/Blues Brothers Goes Folkdräkt

Kalsongfest

Hettan utanför min kammare får luften att dallra och barnskriken att låta som gälla stön från påtända bödlar. Jag bär endast kalsonger, svart trilbyhatt och ett allt större skägg. Det kanske låter som om jag i skrivandets stund utgör en sorts sexsymbol. En symbol vilken får unga kvinnor att skaka i knän och utsöndra fukt i underbyxorna. Men icke. Jag ser snarare ut som om jag precis rymt från mitt enklare hantverk vid dagcentret. Det är fan inte trevligt med denna tropiska hetta om man ämnar jobba. Visst, om jag legat vid en badplats med x st folköl, Tomas Ledin i ett koppel och gamle Panzerschreck fulladdad med musik så hade läget varit annorlunda. Men nu sitter jag här och segar med genetiska annoteringsprocesser istället, vilket givetvis som vanligt suger grandios hästballe. Trodde ni annat? Man känner sig ständigt jagad inför semestern, alla vill ha en bit av Stifmeister...

Jag springer. Jag flyr. Bort från alla förföljande hyenahonor med sina enorma häxklittor. Paniken stegrar sig ytterligare och får nästan adrenalinet att självantända då jag inser hur överväldigande flocken som förföljer mig är. Det som skrämmer mig mest är den tomma savannen. Inte en enda tillflyktsort finns i sikte, inte ens en skuggande akacia inom synhåll. Det sägs att vi alla skall ha ett intuitivt system att finna vår väg hem. Ett grundens basala lokalsinne, men jag har nu börjat tvivla på detta. Allt tecknar sig såsom i en mardröm där man jagas och inte kan röra sig, eller ens vet var man befinner sig. Uppgivenheten knackar på ens port med bestämda slag, men jag tänker inte öppna. Än. Blodets metalliska smak i munnen blandar tillsammans med den tunga andhämtningen en coctail av ångest som får mig att kväljas. När skall hemmets trygga vrå teckna sig mot den mörka horisonten? Är det kanske bäst att ge upp, ge vika för Uppgivenheten och kasta sig mot hyenaflocken i en sista desperat handling? Lägga mig ned och försöka slappna av medan Satans asätare sliter mig levande i stycken? Nej, jag skall svälja blodet och fortsätta kampen genom den långa natten. Vid gryningen kommer den okända vildmarken ge sig till känna och nattens kreatur blir mindre överlägsna. Tålamod och framåtanda kommer leda mig hem oavsett pris.

Mord i sinnet

Jag vill mörda Ödet genom att själv bli mer strukturerad!

Stag Night!

Mina krav på Mr P:s svensexa är att en billig strippa kör en trimmad gammal traktor hem till Mr P:s torp. Vi grabbagrabbar slår till som en gummiskodd insatsstyrka genom fönster och dörrar, släpar ut honom i bara mässingen och spänner upp honom på ett ebenholtskors, vilket monterats på traktorns bakre lyftarmar. Någon sondmatar honom med laxermedel och Viagra medan strippan för upp hans fjärrkontroller till tonerna av Spiritual Beggars "Angel of Betrayal"...

Är det såhär svensexor ska se ut? I så fall ska jag fan inte gifta mig, eller... Hur var det nu, ville jag köras runt på ett traktormonterat ebenholtskors av en sliten strippa? Kanske. Om jag är tillräckligt full vill jag nog köras runt i en skottkärra en en trebent dvärg.

Det här med svensexor är alltid lika underhållande. Minst två grupper unga män skall samsas om sin bild av brudgummen och anordna en lagom förnedrande tillställning för denne. De två planerande staberna utgörs av "vännerna" och "släkten". Bevare mig väl om man även tillför den tredje klanen "lumparpolarna", då kan det bli okynnesåka av! Tur att Mr P inte gjorde lumpen.

Snart smäller det. Hoppas du eller blivande frugan läser detta och därmed får svårt att sova inatt.

Puss och kram!

/Herr Kantarell