Semester!

Jaha, sista spiken i semesterdirigentens kista. Roky Erickson kommer till Peace & Love. Men icke bara det! Nej, Nomads agerar kompband... Det måste te sig lika fint som att fylla år på julafton eller få älska, snusa och lyssna till Slayer på en och samma gång, eller? Men en sak har de inte däruppe i Dalom och det är Hedemoras gamla skräck: Dojan, Greken, Ägget, Korven, Snoken, Bjompa, Slaktar-TB och Örnen. För vi vistar Göteborgs motsvarighet till Stockholms Pridefestival -Metaltown och West Coast Riot istället för att brottas med alla packade fjortisar från Stockholm som invaderar Dalarnas fulaste stad.

Medan jag idag, på semesterns första dag packade pappas kappsäck till tonerna av Tunnan och Moroten så kom ett gammalt minne till liv. Det var då man var den lille fetingen i skogen som knatade längs grusvägen runt Davidshyttan med metspöet i ena handen och maskburken i den andra. Sången jag brukade nynna på gick såhär, "Med en kuk i min mun och sandaler av plast, går jag i solen och tänker på dig..." Det är ett under att Bert Karlsson aldrig fick nys om mig och skapade en purung version av Eddie Meduza eller Onkel Kånkel. Jag hade gjort succé på ålderdomshemmen och kanske, kanske t.o.m. fått spela in liveversioner med San Franciscos filharmoniker. Men nu sitter jag i denna uppländska stesarkofag och inte ens Eilert Pilarm vill sjunga med mig längre.

Dags att sluta yra och rusa till bussen. Myggbett och bakfylla på er drabanter!