
Först vill jag endast kasta ut en dåres försvarstal genom att säga, "Nej, vår mening var inte att bete oss som ett gäng gubbgrisar vilka vältra sig i chauvinistisk sörja!".
Jag besökte kontoret efter ett slags välbehövd konvalescens och kontemplering. Hiro blev glad att se mig och som vanligt hamnade vi i någon pseudovetenskaplig diskussion kring mål och mening med livet. Han är skön den där buddisten. Vi pratade om hur många män förändras då de hamnar i förhållanden och äktenskap (inte nödvändigtvis till det sämre) inför den gamla skaran vänner som ännu inte fått till det. Den efterblivna skaran vänner brukar nämligen ofta skylla den unge mannens metamorfos på en ond Yoko-kvinna som bara skall ha, ha och ha; samtidigt som hon gör allt för att tvätta bort det genuina som en gång utgjorde den förlorade vännens personlighet. Givetvis vet alla att detta är ett präktpaket skitsnack som endast sverigedemokrater eller svartsjuka människor sväljer.
Nåväl. Funderingarna fick mig att tänka på kvantmekanik och modern fysik i största allmänhet.
Tänk er svarta hål i rymden där tid och rum förändras och vi, med våra ytterst begränsade hjärnor, endast kan fantisera om vad som där försiggår. En kvinna och man i ett förhållande kan uppenbarligen påminna om svarta hål inför vänner och ovänner genom att kvinnan drar till sig objektet (manlige vännen), och sedan förändrar dennes färd inom fem dimensionsaxlar, fyra rumtidsaxlar och en sannolikhetsaxel. Objektet kommer då det sugits in i det svarta hålet att ploppa ut på annan plats och vara pånyttfödd (jfr. nyfrälsta) för att aldrig åter bli densamme igen. Lite som de överlevande i Apornas planet, de färdades ju till framtiden, fast de befann sig på samma rumsplats utan att vara medvetna om just detta. Men det är ändå det fina med kärlek, att inga naturkrafter kan stoppa ens vektor. Man förändras med rumtidsaxeln och blommar ut i en ny skepnad i ett nytt rum i en ny tid, med nya sannolikheter på fickan.
Länge leve apmännen! Länge leve kvinnans portal!
2 kommentarer:
Hah! Din blogg är för skön, hörru! :-) Slumpen förde mig hit och därmed var dagen räddad!
Tack, det var ett fint omdöme.
Skicka en kommentar