onsdag 2 juli 2008
WCR och Metaltown istället för Peace & Love
Vad har hänt med festivalerna? Skall man behöva pappas guldkort för att inte svälta och törsta ihjäl? TB köpte en liten läsk och en enkel burgare för 85 kr, jag köpte pissiga mellanöl i plastmuggar för 55 kr. Efter tre dagar var man lika pank som en en gammal statare.
Nåväl. Tyvärr såg jag endast en konsert som var värd namnet och det var NOFX, de får lekande lätt fyra använda kådisar utav fem, tack vare låtval och skönt mellansnack (visste ni t.ex. att keyboardisten får in två kukar i munnen samtidigt?). Mer behövs inte sägas. NOFX kom, de spelade och vi fick mer än vi kunnat önska.
Monster Magnet däremot var en styggelse. Vi anlände då första låten brakat loss och sprang med ostadiga ben mot, vad vi trodde, var ett säkert kort. Men kors i taket, jesusanamm äggballe! Först undrade jag var fan Dave Wyndorf befann sig, då slog det mig. Fettknoppen som höll i micken och såg ut som en överåldrig taxichaffis! Dave har blivit riktigt fet och hängig sedan han tände av på knarket... Jag trodde naivt att munchies var något man fick då man knarkade, men tydligen är det bara ett förspel om vad som kommer om man slutar tvärt. Numera kommer de framföra låtar som "Space Cake Lord", "Muffin of Your Dreams", "Stomache Explode". Det känns tragiskt då ens fåfänga förebilderer förvandlas till något man aldrig trodde de skulle nå. Dave är tydligen mänsklig. Jag trodde han var en rockstjärna, den sorten som alltid ser ut att vara 25 år gammal och måste sicksacka runt groupies till sin egen tidiga grav. Visst, att någon lägger på sig massa kilon behöver inte vara ett problem för ösiga konserter. Ta Jack Black eller Frank Black t.ex. de ser till att publiken får härja bäst fan de vill, men stackars Dave såg mest skamsen ut över sin truckerhydda och valde slätstrukna låtar som fick det hela att påminna om min likvaka. Monster Magnet får en (1) trasig och välanvänd kådis utav femhundra. "Who's gonna get you from behind?" Ja, om vi skulle springa ikapp du och jag Dave så kommer du ligga långt efter. Börja knarka igen och bring back the thunder!
Dock fanns en stor behållning med att fara ned till Sköteborg, nämligen att få träffa alla andra sköna dalkarlar i exil. Hey, hur många hotellrum har både Moccamaster, 70-talssoffor och Xbox360 tillgängligt då man är seg dagen efter lattjande med tusentals andra nitbärande semesteralkisar?
Nästa år far vi hem till Dalom och Peace & Love. Word!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Själv var jag hög på spelningseufori mest hela dagen...men mina legender behagar visst inte gamle herrn (hmf!). Jaja.
Men du, någon gång tänkte jag att vi borde ses. Filmer väntar på att ses t ex. Fast Lina det charmige lilla aset har slingrat sig tillbaka till hemvisten och vägrar göra sig mödan att förgylla Uppsalas gator förrän i höst...då vi ska flytta åt varsitt håll. Gaah! Men. Leka?
Jag har fortfarande inte sett den där franska filmen vi skulle se (den som står i min bokhylla)! Remedy!
Meeh, den såg jag ju alldeles nyligen i brist på annat. Bakläxa i filmval!
Wild at Heart eller Kellys Hjältar då? Repmånad såg jag senast jag var i Borlänge...
Skicka en kommentar