Med makten i min hand

Inför disputationen känns det som om min mage skall börja blöda. Jag lyckas sublimera min kalla nervositet till oro inom flera andra områden i mitt liv. Nu växer en sköldpadda av kallhamrad mässing i min mage.

Att planera en middag för 100 personer är fan inte det lättaste då man sjunkit ned på molekylär nivå. Människan må vara en omnivor art som likt grävlingen tuggar i sig det mesta med energiinnehåll, men på individnivå finns en massa preferenser och tabun.

Kosher, halal, vegetariskt, veganskt, lakto-ovo, diabetes, nötallergi, frosseri, lökringar... Jag kunde sagt "Detta serveras, ta vad ni kan äta och gör er sedan mätta på sprit och grovmalet snus" istället för att vara generös och låta folket komma med preferenser. Fast å andra sidan kanske man skulle ta veganmat för samtliga gäster? Det hela verkar dock vara löst nu. Italiensk mat innehåller inte mycket mjölkprodukter och vegetarianer får sin beskärda del genom frikostigt med fibrer. So far, so good. Sen kommer bordsplaceringen. Hur undviker man upplopp men samtidigt ser till att alla får det så roligt som det bara är möjligt? Bordslekar, är det en nödvändighet? Snapsvisor, snuskiga, studentikosa, eller skall vi skita helt i dem? Musiken efteråt är väl det enda jag inte kommer kompromissa på.

Man kanske inte skall tänka så mycket, utan bara köra på, på, på.