Freddan

Han går som en karl
Han ser ut som en karl
Med en kropp som en karl
Och han kysser som en karl ska

Han har charm som en karl
Han är fräck som en karl
Nonchalant som en karl
Och han rör sig som en karl ska

Men djupt därinne
Har han ett barnasinne

Och jag ska ge allt vad jag har
Till denna underbara karl
Så han blir min för hela livet

Visst kan han som en karl,
Se vad kvinnorna har
Och han ger när han tar,
Med en styrka som en karl har

Jo, han ljuger ibland
Och han dricker ibland
Men det struntar jag i,
För jag vet ju vad den karln har

Och när jag vaknar
Är det hans famn jag saknar

Ja, jag ska ge allt vad jag har
Till denna underbara karl
Så han blir min för hela livet

Åh, en sån karl
Vilken karl

Ja, jag ska ge allt vad jag har
För denna underbara karl
Han ska bli min för hela livet

Ja, han ska få allt det jag har
För denna underbara karl
Han ska bli min för hela livet

Mm, en sån karl
Åh, vilken karl
Mh, en sån karl

*Suck*

Skitliv

Snart är jag bostadslös...

Damen nere på kontoret fick sin dagliga hormoninjektion då jag i morse, yrvaken med vräkningsbeskedet i hand, styrde kosan ned till kontoret. Deras deal til mig lyder enligt följande:

"Du tvångsevakueras den 14:e april till tillfälligt boende (två-tre månader). Allt ditt bohag måste medtagas, lägenheten måste städas ur och fönster måste tvättas. När renoveringen är färdig så flyttas du tillbaka till din gamla lägenhet. Hyran kommer höjas med ca 1100 kr/månad och du får bo kvar där i tre månader innan du i oktober måste flytta eftersom du inte längre kan räknas som student."

Det är den kondenserade versionen och den är fan inte bättre än den längre, och ordkrystande. Så nu gäller det att hitta någonstans att slå upp nomadtältet illa kvickt.

Det som få människor kan relatera till, är innebörden av press då man skriver en avhandling. Denna skall spikas den 29:e maj och därför har jag knappt fem minuter över till annat än skrivande tills detta datum passerats. Så hur i hela ollonblanka helvetet skall jag lyckas flytta med allt mitt skräp minst en gång under denna tidsperiod?

Skitliv.

Jag döper dig i Faderns, Sonens och...

Apropå det där med att jag skall bli morbror och barn och sånt snuskande.

Det är intressant med namngivningsprocessen, ej att förväxlas med det kristna dopet, för det slutar ändå i dryckesorgier i Folkets park. Jag är mer inne på presumtiva namn man kan tilldela kottarna som pluppar ur. Om jag får tre söner och den yngste är lite speciell (he puts the "s" in "special") så skall de äldsta som tidigare nämnt heta "Mars" och "Atlas". Den lille krabaten får bli mammas pojk och heta "Pompeji". Får jag bara en son så skall han heta "Titt-Olle Kalle-Brunmun". Men får jag en dotter så ska hon i alla fall inte heta "Metallica"...

Fast syrran har ju redan bestämt namn på sin klutt så jag har inte mycket att komma med där.

Och hörrni! Ge fan i att stjäla mina namn nu!

Potentiell semesterresa

Har jag förresten sagt att det vore trevligt med en USA-resa nu när dollarn står så lågt?

Monster

Aftonbladet, obildningens vagga, samt alla fördomars och dumheters moder har idag publicerat en artikel om Graeme Stephen Reeves, "Skräckens gynekolog". Versionen från news.com/au är dock något bättre.

Det är omöjligt att dela ut ett straff hårt nog i detta fall. Dessutom är det omöjligt att kompensera de kvinnor som misshandlats av honom. Men... jag har en liten önskan gällande straff: Låt oss limma fast honom vid Pär Nuders Volvo med kontaktlim och sedan lossa på penis, vid roten, med hjälp av en nagelsax och ättika. Låtom mig sedan viska i hans öra, såsom han själv viskat i patienters öron medan narkosen gjort sitt, "Dit du skall har du bara nytta av ditt rövhål". När han sedan lossats från bilen med rykande bräckjärn doppade i svavelsyra, så skall epoxylimmet fram igen. Men innan limetapp nr 2 tar sin början skall han få äta ett dignande julbord, för att slutligen som efterrätt, sluka ett glas med mag- och tarmparasiter. Direkt efter detta skall hans mun limmas fast vid hans egen röv med det osvikliga limmet. Visst, jag misstänker att några kotor kommer gå av i processen då hans läppar måste tvingas mot gryngången, men den som vill smaka skit får lida pin.

Jeopardy

Varför måste frågor stjälas från fredagens roliga timmen på närmaste dagcenter då kändisar ställer upp i Jeopardy? Är det för att de skulle vägra ställa upp om svårighetsgraden vore justerad efter bildningsnormen för en vuxen svensk man eller kvinna? Förstår de i så fall inte att det är betydligt mer pinsamt att svara på frågor som, "Sitter mellan låren, en bit nedanför navlen på de flesta män och pojkar -fruntimmer är som tokiga i dem", "En illaluktande gas som ibland misstages för bajs" eller "Ett fyrhjulsdrivet arbetsfordon vilket man ofta sätter framför traktorvagnen".

Verkar det som om jag börjat se på tv? Det är i så fall en falsk bild eftersom jag inte betalar tv-licens och därmed inte kan ha tv.



I'll take, "Anal bum-cover for $7000!"

Stinas skugga

Herregud, vem betalar Stina Lundberg Dabrowskis lön?!

Maken till inkompetent "journalist" har jag inte skådat sedan jag senast läste Karin Bojs "krönikor" om vetenskap, och varför i hela milda friden har S.L.D. fått så många utmärkelser?

Dock är detta ett undantag. Humor, som om det vore gestaltat av självaste struttarna i Monty Python, men S.L.D. tycks inte förstå att intervjuobjektet lever i ett sexuellt rollspel för butch-flator, vilka gillar höga kragar framför frågor om dagens definition av passion...

Ledins avslut är dock det bästa han gjort under sin "karriär", "Jaahahaha, avspänd flicka!" Det låter för övrigt som en typisk låt av densamme.

Idag är det citationstecknens dag!

Klargöranden

Bara för att klargöra, med "terapeutisk träning" syftar gunstige herrn till att lyfta järnklumpar på järnspett. Inget annat.

Tidig Bajsman

Senare Bajsman

En student som uppenbarligen inte har varit på särskilt många festivaler och dessutom inte har någon verklighetsförankring. Kanske ett borgarbarn som är för fin i kanten?

Bajsmannen lever!

Bajsmän och sovande armar

I natt vaknade jag upp klockan halv tre utan högerarm. Paniken slog till direkt, jag hade nämligen sovit med denna under min kropp och den hade fullständigt domnat av. Jag kunde vare sig känna den, eller ens röra den litegrann. Så jag rullade av den och med vänsterhanden greppade jag över min högra underarm och slängde den över sängkanten i hopp om att den skulle vakna då nytt blod fick rusa genom dess artärer. Medan jag låg på rygg i min pojksäng med svår armförlorar-ångest tänkte jag på Bajsmannen. Han skall enligt ryktet, i somras, ha däckat av på sin arm och denna blev så svårt skadad av blodbristen att kirurger sägs ha varit tvungna att ta vävnader från hans skinkor för att reparera skadan han ådrog sig. Ironi?

Denna Bajsman! Han är en vandrande legend och oavsett sanningshalterna i de historier som berättas om honom så lyssnar jag som ett skräckslaget barn till vartenda ord!

En annan sak jag tänkte på där jag låg i mörkret var min gamle vän Hor-Anders och hans teorier om högerarm och kuk. En gång i tonåren frågade jag honom vad han helst skulle offra under pistolhot; kuken eller högerarmen? Han svarade att det inte spelade någon roll och att han lika gärna kunde dö utan någon av dessa essentiella redskap, "De är ju beroende av varandra och man har ingen nytta av den ena utan den andra!". Jag förstod aldrig då vilken Zen-filosof vi hade att göra med där hemma i Banjoland.

Nåväl. Man kommer nog inte behöva ta kött från min röv för att reparera högerarmen. Den känns förvisso fortfarande lite seg, men jag får se till att träna upp den med lite terapeutisk träning senare idag!

Ugly is such a pretentious word

Nu är det slut med att låtsas vara politiskt korrekt...

Jag var nyss på Ica och slogs av vilken sorts människor som handlar dagtid medan de flesta andra medborgarna har sin normala arbetsdag. Det var som om B-laget drabbats utav shoppinglusta, medan A-laget håller ställningarna på barrikaderna tills klockan klämtar 16-17 och de beger sig till samma butik.

Kan man förresten få personlig assistent om man är ful, eller måste man ha någon ytterligare exklusiv egenskap? Jag bara undrar, för i så fall finns det arbete där ute, jävlaranamma!

Kung Göra-Barn-Midas

Jag bara undrar: Finns det någon jag känner som inte är gravid just nu eller som precis varit gravid? Är det i så fall mitt fel? Är jag en fruktbarhetens Kung Midas som råkat vidröra er?

Vänligen skriv till mig och berätta hur du undkom denna farsot som tycks ha rullat i mina fotspår, ned från Dalom mot Söderlandet.

/Kung Göra-Barn-Midas

Snuskgubbar

Det är något läskigt med denna reklam även om jag är en sedesam ung herre som inte är särskilt bevandrad bland erotik och lusta. Ändå känner jag att det sista som frivilligt passerar tröskeln i detta hus är dessa två män, även om de bär rökelse, myrra och guld i bagaget. Jag misstänker nämligen att det rör sig om hor och snusk av den karaktär man finner i t.ex. Wiens stolthet; spanska ridskolan, eller på farmakologernas studentkår i Uppsala.

Temperaturen är hög uti kroppen...

När jag var liten så riktades en av mina största avundsjukor mot mina lekkamrater vilka hade orala febertermometrar hemmavid, ty i de avkrokar där jag växte upp använde man fortfarande den kvicksilversträngade rövskräcken. Detta resulterade i att jag och mina syskonvalpar aldrig var sjuka. Idag finns detta drag av kärnfrisk karaktär kvar hos oss som en pavlovsk mikroevolution av våra systemiska immunförsvar. Mina nuvarande avundsjukor riktas nu istället främst mot helt andra mål: De jämnåriga lekkamrater som vuxit upp och skaffat s.k. liv. Undrar just om det finns kausala samband mellan oral febertermometer och tidigt fader- moderskap, kometkarriär, villainköp och lastbilskörkort? Någon borde göra Freakonomics-studier på just detta och därigenom säkra sig en professur vid något av lärosätena inom Ivy League.

Trots att det finns mycket att diskutera kring ämnet så kan jag lugnt konstatera att om jag någonsin får barn så kommer dessa aldrig behöva uppleva den olustiga spänningen av att ligga med stjärtamentet i luften, spänt väntande på det salvabestrukna skinkspettet ifall de hävdar sig vara krassliga. Nej, den lilla investering en öron- eller muntermometer kostar är värd varenda kopek för husfridens skull. När de sedan blir byxmyndiga kan de vid eventuellt missnöje själva äska om att få byta instrument efter preferenser, men först då.

Augustibuller

Det ryktas att Augustibuller kan komma att ställas in i år. Hoppas dessa rykten helt saknar grund, för annars får vi inte den bullriga miljö som krävs för avkoppling under semestern!

Vid tiders ände

Det oundvikliga har kört in hela sin längd i min varelse. Min tid är nu räknad och realiteten har hunnit ikapp. Det är dags att brinna eller nå frälsning. Ledaren har dragit ett streck i sanden med sina sandaler och förkunnat "Hit men inte längre, här är din ände!"

Min avhandling skall med handsmidd femtumsspik steglas vid Svamptemplets portar den 29:e maj den nådige herrens år 2008 och följande disputation kommer ges och tas den 12:e september samma år. Jag skall bli man. Jag skall bli karl. Jag skall bli kvitt mitt epitet som student för evigt. Sötebrödsdagarna är till ända...

Vi gjorde idag en analys av ett dataset jag jobbat med i mer än ett jordår, och även detta projekt kommer bli till en nagel i ögat på finnarna. Det är inte min mening att komma med kontroversiella resultat, jag gör endast mitt jobb så objektivt en heterosexuell dalkarl vid sina allra bästa, virila år kan. Men jag är säker på att min avhandling kommer skapa hetsiga diskussioner vid flera bastubad tvärs över Östersjön. Låt oss önska fredliga handlingar efter att de läser mina slutsatser, ty jag kommer i fred och behöver inte nödvändigtvis ha rätt i alla situationer.

Fickminne

Jag söker ständigt att finna den bild andra har av mig. Att sedan ur denna extrahera dess mindre tilltalande detaljer, för att till slut kunna bli en bättre människa utan att behöva bli kristen för att finna evig förlåtelse och gudomligt sken.

Jag minns en speciell kväll för ganska exakt nio år sedan. Jag hade påbörjat mitt första år som student i Stockholm och hatade det. Jag hatade allt vad Stockholm stod för. Jag hatade biologin jag studerade. Jag hatade att aldrig ha pengar på fickan. Jag hatade att alltid vara blyg inför tjejerna jag mötte.

Allt sög utom en presumtiv flickvän...

En helg, nästan denna dags datum, bjöd en vän uppe i Falun in mig på fest. Utan att tveka tog jag inbjudan till mig och for dit. Jag och ytterligare ett par förlorade dalkarlar bjöds vid ankomsten på en gudomlig ugnskyckling och mängder av öl på flaska. Vi pojkar förfestade medan Morrisey och massa annan brittisk indie spelades på en klassisk pojkrumsstereo. Ingen jävla mp3 där inte. Inga jävla brudar heller.

Allt medan fyllan tilltog blev kvällen naturligt alltmer sen. Vi hade planerat att besöka kåren, men kände ingen brådska med detta eftersom det var så trevligt med gossarna i lyan. När vi väl masade våra masarslen till kårhuset så var det fullt därinne och endast de som köpt förköpsbiljetter släpptes in genom dörren. Jag var givetvis den ende som inte anskaffat denna viktiga papperslapp. Därför tvingades jag, underklädd, vänta i två timmar tills vakten ansåg att det var säkert att släppa in mig. Eftersom jag på den tiden ständigt och frenetiskt försökte bekräfta min manlighet så beställdes en öl och en 12:a vodka vilka omedelbart sveptes ned i magen för att få upp värmen. Det var dessutom inte mer än ca 30 minuter till stängningsdags.

Jag kommer idag inte ihåg vad vi gjorde där, om vi brände gummisulor på discogolvet, eller om vi hängde i baren. Dock kommer jag aldrig glömma killen jag träffade den kvällen...

En kort och tjock man med skägg, vilken rökte hasch på toaletten förklarade skrikande sitt tilltag på bred dialekt med "Hä änt nån som bryr sä!". Efter toalettbesöket, när vi hämtat ut våra jackor och skulle lämna stället, väntade samme herre utanför dörren där han kastade snöbollar i ansiktet på alla "Stockholmare" som också befunnit sig i samma lokal. Jag lät mig förföras av hans kampanj och tyckte att det var en rolig och oregerligt barnslig prick trots att han såg ut att vara minst 40 år gammal. Efter gemensamt snöbollskastande och löptur för att undkomma de trötta poliser som snart kom till platsen, fick jag sedan med honom på efterfesten i samma lya där vi startat festligheterna. Givetvis hade de andra mer klipska och amorösa vännerna tagit med sig potentiella hångeltjejer till den tänkta stillsamma efterfesten, men jag släpptes ändå in med min korpulente och skäggige haschtomte.

Det dröjde ungefär tio minuter innan min gubbe klätt av sig naken och hoppade upp och ned i soffan så fläsket fladdrade och den lille for upp och ned. Till slut kunde han inte hålla sig, utan klev ned från soffan, tryckte kuken i nacken på en av tjejerna som protesterat minst mot hans härjande och frågade om hon ville knulla.

De gick hem tillsammans. Jag mer än häpnade.

Något dog i mig den kvällen. Något annat föddes i dess ställe.

Historien är i sig inte särskilt roande eller speciell. De flesta av oss har flera, betydligt mer snaskiga historier att berätta. Men denna dyker ofta upp i mitt huvud och jag tycks aldrig glömma vare sig den kvällen eller den mannen. Var han min personlige Messias? Var han en demon på semester? Var han en nyskild geografilärare? En sak är säker, han lämnade ett outplånligt intryck i mitt minne och jag kämpar var dag för att inte bli som honom. Det är ett mål inom räckhåll. Han må ha varit en småcharmig, mer tacky version av Jack Black, men det är inte mitt slutmål.

Riddarna

Visst kan svenskarna göra bra slapstick!



"Vad är det där för något?!"
"Ja det är en tornerlans..."
"Vad ska du med den till?!"
"Ja, ifall man skulle behöva tornera, eller nåt..."

Plugghäst

Snön har fallit... Förlåt, stukabombats i sidled från den blitzstorm som nalkades då jag nyduschad och utpumpad efter träningen satte mig på min iskalla cykel för att pressa mig hem, underklädd, genom isande kyla och trombliknande vindar. Snötäcket medför emellertid, då det lagt sig tillrätta på marken, en frid som är närmast av religiös karaktär för en plugghäst som i ensamhet sliter sitt hår vid medianintressant litteratur. Inte bara det faktum att den med sin vita, reflekterande yta förstärker gatlyktornas sken och på så sätt motverkar den nordliga förbannelsen med närmast evigt mörk vinter -den dämpar även fyllons gormanden då de passerar min lägenhet på väg mot, eller på väg hem från krogen. Jag rökte nyss en onödigt klump tobak i pappersrör på balkongen och såg två vinmarinerade damer i korta kjolar och höga klackar som vinglade fram på trottoaren genom snön. Naivt tyckte jag att en cigarett på balkongen är närmast en hälsokur i förhållande till deras tillstånd (och då har de ännu inte blivit bjudna på blå drinkar av småkåta gubbar på Flustret).

Jag läser min sista kurs någonsin nu. Det är åtminstone vad jag lurar mig själv för att mitt i all turbulens åtminstone kunna skissa en horisont bland alla böcker och artiklar som gång på gång rasar i golvet från mitt skrivbord. I kursen ingår givetvis att man på klassiskt hemläxamanér skriver massa PM. Jag skall lämna in fyra stycken på måndag och har idag skrivit tre utav dessa. Ett PM som är värt att omnämnas här skall köras in i kursledningen som bevis på att man läst en tilldelad vetenskaplig artikel. Den artikel jag blev tilldelad kan man kort och gott säga att den bör betonas vetenskaplig.

Här är resultatet. Jag låter författarens namn och dess titel vara anonymt eftersom han är en ansedd amerikansk forskare och därför kan skicka marinkåren på besök om han hör vad jag har att säga i mitt PM som säkert kommer ratas av min fröken...


The author of this paper tried to perform a literature study in order to answer the question on how much information on population biology is needed for management of introduced species.

With increasing travel between continents and remote areas earlier isolated the demand for knowledge on population biology is considered important in order to facilitate the prevention of damages to native ecosystems, and in some minds; a future homogenization of the worlds’ flora and fauna. One political problem (created by a WTO-agreement) for a nation that wish to exclude import of a suspected threatening organisms or products that might harbour, or in other ways associate these unpredictable organisms, is that this nation must perceive a thorough risk-assessment study on the organism and its implications to the possible recipient environment. The author states that recent research on presumptive invasive species has been more successful than earlier attempt to create lists over aforesaid species. However, lists of these threatening species will not be sufficient as long as one does not consider the recipient ecosystem structures and stay aware of possible false positives that might be very costly if not aborted in a proper stage of the monitoring processes.

In the paper there are a number of examples of incidents that have taken place all over the planet. Some of the examples were noted as successful in the sense that the invading species were eradicated. In other examples organisms became invading pests that caused disparate damages. Early and well aimed management methods have proven to be more efficient than later, more expensive and sometimes inefficient control methods or struggles to eradicate the invading pests. The author even claims that “A quick and dirty response, mechanical or chemical or both often solves the problem”. Knowledge of the organism biology and population biology of the species is always important, but in some cases it was not crucial to know what the author refers to as “very much”. The sense moral should however, as in many other situations in everyday life, be condensed to “Think before acting”, rather than a Dirty Harry response in order to save national funding.

In a sense I get the feeling that this paper is somewhat political, besides the scientific display by choice of journal, and also a bit of subjective hypothesizing. Sentences like: “My impression is that no one is willing to take charge”; “I doubt it would require much detailed knowledge”; “I cannot prove it, but I suspect it could have been eradicated in 1970 without understanding of its population biology” makes the paper resemble a contribution to a political debate in a major newspaper, or even a high school essay, rather than a scientific report or review. The lack of references also contributes to this paper as a diamond in the rough. Nonetheless, the successful and unsuccessful examples given in the paper are very illustrating and important to remember and consider if one attempts to strike a blow against invading organisms somewhere on our planet.

Gee, I feel like a sullen referee…

Alla Stjärtars Dag

Då var man där igen, en högtid skapad av de penningkåta köpmännen i templet!

Det finns redan en mors dag, fars dag, kanelbullens dag, fettisdag, romernas dag, värnlösa barns dag o.s.v. in i den bruna oändligheten. Vad är egentligen den stora nyttan av dessa plastdagar? Tag denna dag som exempel, man skall då utan eftertanke köpa något förväntat och sedan lämna över det som om det skedde på direkt order av självaste Storebror? En metaprogrammering av medborgarna så att de håller ihop i sina parförhållanden och nyktra stannar hemma på fredagskvällen, där de knullar ihop ny arbetskraftoch därmed håller Moder Sveas styrande elit likvida. Halleluja, jag ser mönstret!

Jag brinner uppenbarligen inte inför dessa påtvingade hysteriska högtider som i praktisk princip saknar både egentlig betydelse och rigid historia. Om min potentiella fruga skulle lämna över ett fluffigt, rosa hjärta med en stulen klyschig text eller gullknullbjörnar i rosa plysch så skulle dessa ting riskera att hamna i soporna inom ett kortare tidsspann än när du säger "Valentin är hymen för själen". Däremot skulle jag uppskatta en brun frottéröv, med texten "Du är allt min röv!", då skulle jag veta att hon känner mig väl. Men jag är lyckligt lottad och behöver verkligen inte ställa meningslösa hypoteser om just detta.

Nej, det finns 364,25 andra dagar om året då man kan visa uppskattning och känslor istället för att genom den skyddande massan av andra plastjuckare låtsas blotta sina känslor med en billig bukett tulpaner och någon tacky kaninjävel med texten "I love U". Har man inte kuk nog att säga det på svenska utan stilfattiga förkortningar och kvasi-lustiga uttryck så ska man inte låtsas säga det heller. Den läxan har jag lärt mig.

För övrigt missade denna surgubbe fettisdagen och det är kanske just därför han under de senaste dagarna ätit som en gravid märr.

The Pink Lodge

Innan jag lägger mig för att älska med John Blund.
-Är detta en ratad scen från Twin Peaks föreställande "The Pink Lodge"?



I så fall tycker jag att Agent Cooper skulle ha druckit en Singapore Sling och hamnat där istället för Den Svarta Stugan.

CSN Cocksucker Motherfucker

CSN-räkningar är ungefär lika njutbara som en 69:a med en gammelgädda, de gör ont och smakar gammal betesmört då man slickar igen kuvertet...

Jo, jag vet att det var osmakligt, men hur osmakligt är det inte med räkningar som förföljer en tills ens ungar skyfflar grus ovanpå kistlocket?

Tusen och en visa

Klockan är för helvete kvart i spöktimmen!

Men jag sitter som på nålar med ångest över min avhandling. Ingen finns att rådfråga, ingen ger mig tröst nu, allt är tyst, ingen tröst på andra sidan MSN.

Guess what, I've got a fevah and the only prescrition is Bengt Sändh!

Jag satte därför i självmedicineringssyfte på min gamla favorit-LP Folklår. Jag minns fortfarande första gången jag lyssnade på denna rekorderliga samling snuskvisor. Jag var fyra år ung och hade följt med min far in i hans gamla Amazon till Hedemoras centrum. Han skulle handla något oväsentligt på Roffes Livs (R.I.P.) som för de yngre Hedemoraiterna låg där Naturboden nu är beläget. Jag satt i baksätet på läderimitationen och antar idag att röven skavde eftersom jag klättrade fram till shotgun-sätet och letade i handskfacket. Där fann jag en kassett (svenskans mest felstavade ord enligt någon glömd undersökning), vilken jag stoppade in i stereon och vred upp volymen. Plötsligt var rövskavet som bortblåst. Sånger om saker jag inte riktigt förstod spelades upp för mina oskyldiga barnaöron. Det var vackert, som om bruna änglar med fäbodsjäntatrumpeter sjöng och blåste om vartannat. Jag stämde in i körerna och efter ett tag kom min polisongprydde, plyschbestyckade far tillbaka till bilen och det lilla kaos som byggts upp under de fem-tio minuter han lämnat mig ensam. Han slängde ifrån sig varorna och fumlade febrilt med stereon. Han förkunnade att jag absolut inte fick lyssna på den kassetten igen, den var ämnad för stora pojkar, inte små pellegrinos utan polisonger. Jag blev skamsen och försökte liva upp stämningen med en gest och kommentar "Det luktar bajs om fingrar ifall man stoppar dem i stjärten". Diskussionen var avslutad, farsan rättade mig dessutom i den senare frågan. Man ska inte stoppa sina fingrar i stjärten, och om man ändå gör detta så skall man definitivt inte lukta på dem efteråt, utan tvätta dem noggrannt med tvål och varmt vatten.

Det tog många år innan jag hittade källan till mina visfröjder igen. I de yngre tonåren fann jag en dag original-LP:n hemma bortglömd i föräldrarnas skivsamling. Den ansågs tydligen inte längre vara ett Djävulens kontraband, utan kunde ligga skrevande som en liten nybörjarkissekatt i mars bland alla de smaklösa och ointressanta dansbandsplattorna. Denna upptäckt färgade min person mer än något annat, ty vid varenda kommande fest så stod unge herrn för allsången på fjortisfesterna.

Nåväl. jag skall sluta skriva sådant jag inte får betalt för, även om klockan nu precis passerat spöktimmen.


Och ja, det har skett vid senare tidpunkter, att jag tagit ton. Jag hade ändå vid ett speciellt pinsamt, yrkesrelaterat, tillfälle förvarnat om vilket massförstörelsevapen fel visa vid fel tillfälle kan innebära. Mina böner hjälpte föga den gången.

The Power of Christ Compels You!

Måste ha, måste köpa, måste stjäla, eller helt enkelt hora ihop till denna lysande dvd:



Här finns min barndom, tonår och mina vuxenår destillerade till 82 minuter visuell och hörbar kärlek. Dikterat utav en skäggig predikant, vilken höljt i dimmor, sägs vistas där salivet finnes.

Kristi kraft betvingar dig!

Nätraggande #3

Jag kunde inte låta bli...

Nätraggande #2

Calamity Man säger att den som är fri från synd skall kasta första vattnet!

En eller två gånger i en svunnen tidsrymd fick jag den mindre lysande idén att testa kontaktannonser på Internet. Missförstå mig inte, det är säkert ett utmärkt sätt att träffa någon passande partner för de flesta (i rätt forum!), men man kanske bör strömlinjeforma sin annons till det där med "Långa promenader", "Lugna hemmakvällar" och "Marsvinsfellatio" som alla andra där ute om man är ute efter snabba ragg på de mer kommersiella sajterna på andra sidan skärmen. Så jag ger er den raka sanningen som den en gång var:


"Kort beskrivning på en lång man: Han uppskattar böcker, musik, film och skrivande. Han uppskattar dock inte ytligt kattguld även om det glimmar i mörkret. Ej heller vurmar han för korta kontakter eller flyktiga, promiskuösa möten om det så än är under en vinmarinerad midsommarnatt. Enligt egen erfarenhet säger han även, "Sannolikheten har viskat i mitt öra, att kvinnor i min egen ålder eller strax ovan tycks vara mest lämpliga. Deras fötter står stadigare oavsett underlag än årskalvars klövar vilka behöva springa av sig sin nervositet!"

Jag tror inte på "Lämnar mina tassavtryck", "kikar in och säger hej" o.s.v. Har man ingen bättre konversationsöppnare, eller fantasi, så skall det mycket till för att lyckas tända intressets gnista.

Och ja, herrn tränar sin kropp regelbundet, men har inte spunnit sitt liv omkring detta som en kokong av själalös tvångsidentifiering. Dessutom har han ett kvalificerat yrke, samt examen, men det är samma visa med detta att han ej heller där vill identifiera sig i en karriär. Basta.

Skivtallriken: Jättetuff musik, snuskiga visor och annat som väcker och skrämmer livet ur MTV-trams.

Seriöst talat, jag har börjat tröttna på det här konceptet. Gästböcker fullkomligt dränks i enfaldig och kortfattad smörja, levererat felstavat av fantasilösa snubbar som är så nära utvecklingsstörda de kan komma utan att egentligen vara det. Sen har vi mottagande parten, flickorna som lapar i sig av tramset som om det vore en billig medicin för bekräftelsekänslorna. Precis som på krogen, men där serveras i alla fall öl."

Hur det gick? Hahahaha, vad fan tror ni? Jag fick mest hatbrev där herrar som damer anklagade mig för att vara allt från en sur puppa [sic] till självgod gris. Gott! Jag stannade hellre kvar i stian utan sugga med tanke på hur patetiskt jag upplevde panikraggandet på nätet som inte skiljer sig nämnvärt från kvart-i-tre-ragget efter 13 pints Hobgoblin och en lakrits-shot.

Länge leve kärleken!

Nätraggande #1

Jag har så lite fritid just nu att jag inte ens hinner torka mig då jag stiger ur duschen om morgonen (annars torkar jag mig noggrant!). Men jag skulle ändå vilja säga något om nät-raggande -dejting, -stalking, et cetera, innan jobbdjävulen återigen kommer och greppar mitt klockspel. Vi kan väl göra som i högstadiet och mjukstarta med lite videofilm...



Det här är just den typen jag skulle kunnat ge ett s.k. "mercy-fuck".