Au revoir!

Kära läsare,

Nu har vi nått slutdestinationen på denna resa.

Mykopaten har förlorat både inspiration och kreativitet. Därför är det dags att lägga ned för allas bästa. Dock är jag säker på en återuppståndelse inom överskådlig framtid -kanske under ny pseudonym på ny webb-plats, lite syrligare, lite mer irriterad samt lite fulare.

Au revoir!

/Eder Skamils

God natt kära värld!

Om tio minuter, från och med nu, sägs domedagen, återigen nalkas.

Det är alltså idag (kl 09:30) som mer än en handfull forskare i Cern skall starta sitt jättelika experiment i partikelfysik. Man vill bl.a. lära sig mer om universums födelse, det s.k. "Big Bang" och mörk materia. Som alltid då forskning handlar om människors ursprung eller universums födelse så samlas motståndare i skaror med plakat och monotont mässande. Människor som vill köra ned sina huvuden i sanden och hävda en brist på etik, livsfara, eller som nu - t.o.m. en jävla apokalyps. Jag talar om den ständigt närvarande och tillika snedvridna skaran religiösa dårar som flagellerat sig med läderbibeln i skallen ett par gånger för mycket. Jag förstår förvisso deras rädsla då den grundas på okunskap och motvilja att lära sig fakta. Varje gång forskning kan lägga upp vetenskapliga bevis på något, som för dem är obekvämt, så skakas deras bibeltummade värld så hårt att fogar knakar och man vänder dövörat till. Det kan inte var lätt att rätta sig efter en skrift som har tusentals år på nacken då det nu gällande samhället och kunskapen visar på dess brister och direkta fel, eller t.o.m. direkta motsägelser mellan bokens två pärmar.

All respekt åt människor som vill praktisera en religion, men när man med en urgammal skrift vill diktera liv för de som inte tror på denna, så har man passerat en gräns som inte är moraliskt acceptabel. Det är förvisso bra att känna med hjärtat och magen i många av livets situationer, men om man skall penetrera andra människors livsrum med pekpinnar och regler så skall man göra detta med fakta och aldrig sin magkänsla eller rädsla.

Bibeln får aldrig bli det oomtvistade rättesnöret i ett sekulariserat samhälle även om många av våra lagar förvisso kan härledas till bibliska uppmaningar och regler. I ett sådant samhälle blir resultatet en retarderad samhällsevolution p.g.a. bakåtsträvande krafter och en regering skulle förvandlas till rena rama ayatolla-styret.

Om det fanns något som en klassisk domedag så har jag under många år haft en plan på hur jag skulle tillbringa den. Många snackar om att "knulla med den där", men jag har haft en annan idé. Min gamla festivalbandare skulle laddas med batterier samt en 90 minuters kassett innehållande Neil Youngs låt "Cowgirl in the sand" (elversionen för helvete, ingen jävla lågmäld, akustisk version här inte) på repeat. Sen skulle jag klättra upp på områdets högsta punkt med ett sexpack öl och denna bandare för att se världen slukas i de kristnas regn av svavel och fosfor. För det är så domedagen ser ut -då bomber och kryssningsrobotar kommer regnande från himmelen.

Fan också, nu började jag svamla så mycket att jag missade introduktionen på domedagen! Det har just nu passerat 19 minuter av domedagsinferno och jag ännu inte hunnit klä mig. Det enda jag kan känna är att inom senast tio minuter måste herrn befinna sig på toaletten, annars sker en domedag i miniatyr vid mitt temporära kontor...

Se nu till att göra det ni tänkt innan jorden går under! Själv skall jag tillbringa dagen med att förbereda en Power Point-presentation. Förlåt mig alla mina synder såsom jag förlåta er.

Anger Management

Att ingå ett avtal med ett företag som säljer telefonabonnemang är sällan svårt, men att göra motsatsen, att avsluta ett avtal är desto värre. Det lärde jag mig igår.

I maj månad hade jag fått nog av Telenors månatliga räkningar omkring 600-700 kronor, så jag bytte leverantör. För att inget skulle gå snett ringde jag upp dem och önskade sluta köpa deras tjänster samt frågade hur dyr min sista räkning skulle bli. Damen i luren svarade "ca 350 kronor". Inte illa tänkte jag och öppnade sedan nytt avtal med annat företag. Ingen räkning från Telenor har sedan slutet av maj inkommit. Döm om min förvåning då en räkning om 3*199 kronor dimper ned i postlådan i fredags. Jag ringde givetvis upp för att fråga vad jag betalat för (det stod "avgift -tre månader" på aviet). Självklart kunde mannen på andra sidan telefonlinjen inte omedelbart svara på vad jag skulle betala. Efter långt letande fann han mig i korgen för inbetalningar. Jag fanns nämligen inte listad som kund sedan maj månad. Jag undrade hur i hela helvetet de kunde kräva tribut om de inte ens sett mig som kund. Dessutom undrade jag varför de inte upplyst mig om tre månaders uppsägningstid då jag frågat tidigare. Han förklarade att det inte fanns något annat val att betala och se glad ut. Jag önskade honom en fortsatt trevlig dag och slängde på luren medan jag vrålade "parasitsamhälle".

En annan service-faktor i vardagen som gör mig förbannad är Windows automatiska uppdateringsfunktion. Fine, jag vill uppdatera mina mjukvaror till senaste version och så vidare. Men efter installation kommer en skylt upp, "Du måste starta om din dator för att de nya inställningarna skall gälla". Jag klickar "nej" eftersom jag inte vill starta om datorn då jag jobbar. Men den där jävla skylten kommer upp ideligen och driver mig till vansinne. Om jag sedan går och kokar en kopp java så startar datorn om medan jag är i köket. Jag vill för helvete inte starta om, skall inte mitt första klick respekteras? Tror Bill Gates att jag är utvecklingsstörd? Jag ser för helvete inte ens på dokusåpor! Jag läser böcker och kan multiplikationstabellen! Jag är hårig nog att fatta mina egna jävla beslut!

För fan...

Moon River

De där jävla nedkylningarna av röven är aldrig bra för en pojke som passerat puberteten. Jag har fått gubbsjukan igen. Så i förrgår masade jag mig iväg till läkaren med huvudet sänkt och bältet uppknäppt. Sedan dess har jag legat på mage hemma i sängen med uppspärrade ögon och vidöppen mun. Ni har väl sett "Fletch"? "Mooooon Riveeerrrr!"

När man sitter där och väntar så börjar man genast i rädsla fundera kring vilken sorts läkare som skall genomföra undersökningen och om denne också helst vill vara någon annanstans. Det värsta som kan hända är väl en manlig läkare som med sina stora händer gestikulerar brett och på bodenmål säger "Jo, men innan jag fick den här prao-platsen så jobbade jag som stensättare!". Det har förvisso inte hänt än, men jag känner att det inte är en omöjlighet.

Så jag satt där skakande i väntrummet medan en skitunge sprang fram och tillbaka i korridoren samtidigt som han hysteriskt gallskrek. Jag tyckte först synd om honom eftersom han verkade plågad av fruktansvärda smärtor. Men mamman skrattade förtjust efter en stund och plockade upp det sprattlande biologiska flyglarmet, "Han är så trött". De väntade tydligen bara på någon familjemedlem och passade då på att låta barnet löpa amok i sjukhusets väntrum.

Jag fortsatte vänta under ångestplågor i megamoll. Jag funderade på att be till någon gud om att få en läkare som passade som "handen i handsken".

Sen dök han upp. Solen sken in genom fönstren och jag kan svära på att jag hörde ljuva stråkar. Han var liten till växten och hade små mjuka tassar som han sträckte fram medan han presenterade sig på knackig svenska. Händerna var mjukare än Lambis toapapper doppat i hårinpackning. Jag kände mig lugnare. Äntligen en läkare som man frivilligt följer med in på kammaren.

Må detta vara sista gången jag lägger mig i fosterställning och tänker på Bjurman med tallgrenen vid den där bryggan för 16 år sedan, då jag endast iförd slappa kalsonger tvättade min nya kniv i sjövattnet. Bjurman fick mig då att förlora kniven för gott, men fick sig själv en rejäl löpartur genom tallskogen medan jag ilsken och knivlös sprang efter honom med kalsongerna långt upp i Mumindalen.

Nu ska jag ta en whiskey och betvinga febern. Hela skallen pulserar som en abborrkäft på torra land.

Shame on you if you can't dance too!

Semester 2008

Balkan Express gick som sagt genom många länder, men det var Serbien och Montenegro som var huvudmålen för resan. Jag rekommenderar verkligen att ta bilen ned på inkontinenten (i synnerhet då man själv slapp köra en enda meter). Belgrad däremot... Där skulle jag inte ens vilja färdas i permobil. I synnerhet inte i permobil eftersom trafiken var den mest hetsiga och regelbefriade jag någonsin upplevt. Serber kan därför misstänkas vara världens bästa bilförare.




Berget Städjan -annars känt som Dalarnas högsta bergstopp. Här upptäckte vi att någon dalkarl har flyttat det ända ned till Tjeckien (i närheten av Teplice.

Ett serbiskt spritbränneri. Här fick jag prova rakija direkt ur faten med hjälp utav en trädgårdsslang och starka lungor...

I Belgrad är man noggrann med att varna flickor för stråk där snuskgubbar har för vana att dra förbi.


I Tjeckien(?!) såldes en speciell sorts läskeblask som skulle få våra riksdagspolitiker att slita sitt könshår i frustration. Ehuru är det en verkningslös dryck (säger de som provat).

En dörr till en sommarstuga i Kotor. Jag gav en fattig tant en slant här inne samtidigt som jag blev förbannad över det faktum att man tar betalt för inträde i stadens kyrka. Oavsett åskådning eller religion så är det en principsak att människor aldrig skall behöva betala sold för att smörja sin själ.

En tvättäkta serbisk diva som sjöng en sång medan jag åt något runt med potatis och sallad till i Belgrads gammelstad.


Bageri i Belgrad. Serberna bakar för övrigt riktigt smaskiga bröd.


Den här bloggen har blivit väldigt tråkig. Vi får se hur länge till jag orkar krysta.

Pressmeddelande!

Här kommer den kondenserade versionen av min avhandling -eller "Skamils avhandling for dummies"!

“Monitoring the Control Methods of Heterobasidion annosum s.l. Root Rot”

Doktorsavhandlingen omfattar tre publicerade artiklar och ett manuskript innehållande forskning på effektivitet och riskutvärdering hos två bekämpningsmetoder av rotticka (Heterobasidion annosum), vilken är den svåraste skadegöraren på skogsträd i Sverige. Rottickans främsta angreppspunkt sker genom sporer som landat på färska stubbytor och sedan lyckas växa upp i stående träd via sina rotkontakter med den angripna stubbens rötter. De studerade bekämpningsmetoderna omfattar stubbehandling med en biologisk och en kemisk bekämpningsmetod. Den biologiska bekämpningsmetoden sker genom applicering av en suspension innehållande sporer från en klon (individ) av pergamentsvamp (Phlebiopsis gigantea). Denna produkt säljs under namnet Rotstop® och används sedan mitten av 1990-talet i svenska granskogar vid gallring och slutavverkning för att minska rötskador på kvarlämnade träd. Denna svamp är vanlig i våra skogar och lever normalt sett som en nedbrytare på ved. Den växer ut över stubbytan och förhindrar rottickans framfart, främst genom att fysiskt hindra rottickans etablering på stubbytan. Den kemiska kontrollmetoden omfattar applicering av 35% urealösning på stubbytor vid gallringsarbete. Urean höjer pH-värdet i veden till den grad att rottickan inte kan etablera sig i stubbytan. En ytterligare del i avhandlingen handlade om att skapa ett transformationssystem för genetisk modifiering av rotticka. Första studien sattes upp så att olika individer av rotticka och den kommersiellt använda klonen av pergamentsvamp fick interagera på bitar av granved under tio dagar medan pergamentsvampens tillväxtshastighet över rottickan mättes. Det var signifikanta skillnader mellan olika individer av rotticka och deras resistens mot pergamentsvampens överväxning. Försöket visade vidare att rottickan har potential att utveckla individer som är mer toleranta mot pergamentsvampen om rätt omständigheter uppstår, men samtidigt anses risken för att detta skulle ske i skogsmark som mycket liten. En andra studie utfördes för att undersöka till vilken grad den kommersiella klonen av pergamentsvamp sprider genetiskt material till naturligt förekommande individer av samma art och om denna stubbehandling med en enda klon kan påverka genetisk variation inom arten. Dessutom jämfördes genetiska skillnader mellan olika populationer i områden runt Östersjön med nordamerikanska individer av samma art. Resultaten visade att klonen man applicerat vid stubbehandlingar inte tycks sprida sig utanför behandlingens yta, utan stannar istället kvar inom det stubbehandlade området, där individer fyra år efter stubbehandlingen uppvisade stora likheter med den klon som använts vid behandlingen. Ingen individ visade sig dock vara identiskt med denna. Detta visar att den kommersiella klonen parar sig med de naturligt förekommande individerna inom det område där den använts. Dessutom bekräftades att inom arten pergamentsvamp är skillnaderna så stora mellan amerikanska och europeiska individer att man inte bör byta isolat mellan kontinenterna för att riskera introduktion utav främmande isolat. En tredje studie omfattade den kemiska kontrollmetoden urea och dess långtidseffekt mot rotröta. Två granbestånd i Skåne blev år 1992 utsatta för en första gallring där man bl.a. behandlade de färska stubbytorna med urea och lämnade obehandlade stubbar som referenser. Vid provtagningen 15 år senare kunde man konstatera att ureabehandling utgör ett gott skydd mot rotröta inom behandlade bestånd. Endast 2,7% av de levande träden i de ureabehandlade ytorna var rötade och 3,3% var döda, medan motsvarande 33,3% i de obehandlade ytorna var angripna av röta och 12,9% var döda. Det visade sig även att de ytor som varit behandlade med urea inte hade ett enda stormfällt träd efter de kraftiga stormarna år 2005 och 2007, medan de obehandlade ytorna hade förlorat 8,7% av träden under stormarna. Som sista studie utformades ett transformationssystem för rottickan där man med hjälp av bakterier (Agrobacterium tumefaciens) för in GFP-gener (Green Fluorescent Protein) i rottickans arvsmassa. Detta system gav 18 isolat av rotticka med normal tillväxtshastighet, vilka under mer än ett års tid uttryckte GFP i sitt mycel. Denna transformationsmetod kan bl.a. användas till vidare studier av rottickans arvsmassa då denna snart sekvenserats och blivit tillgänglig. GFP-uttryckande isolat är även värdefulla vid ex. mikroskopistudier med mellan olika arter av svamp.

Hahaha!

Nu jävlar är jag lättroad!

B.t.w.

Det kommer några censurerade semesterbilder då jag orkat fixa med kameran.

Bajs

Sju meter och 93 centimeter. Tack Björn för din upplysning, nu kommer jag inte kunna sova på en vecka!

Tydligen var det en konststuderande dam som, efter rätt diet och kork i röven, lyckades krysta ut världens längsta bajskorv i ett "konstverk". Hon heter Michelle Hines och jag tänker inte lägga upp någon bild på hennes jävla tavla. Här är en bild på en gnagare med en pannkaka på huvudet istället.


Vart tog Gremlan vägen förresten?!

Med makten i min hand

Inför disputationen känns det som om min mage skall börja blöda. Jag lyckas sublimera min kalla nervositet till oro inom flera andra områden i mitt liv. Nu växer en sköldpadda av kallhamrad mässing i min mage.

Att planera en middag för 100 personer är fan inte det lättaste då man sjunkit ned på molekylär nivå. Människan må vara en omnivor art som likt grävlingen tuggar i sig det mesta med energiinnehåll, men på individnivå finns en massa preferenser och tabun.

Kosher, halal, vegetariskt, veganskt, lakto-ovo, diabetes, nötallergi, frosseri, lökringar... Jag kunde sagt "Detta serveras, ta vad ni kan äta och gör er sedan mätta på sprit och grovmalet snus" istället för att vara generös och låta folket komma med preferenser. Fast å andra sidan kanske man skulle ta veganmat för samtliga gäster? Det hela verkar dock vara löst nu. Italiensk mat innehåller inte mycket mjölkprodukter och vegetarianer får sin beskärda del genom frikostigt med fibrer. So far, so good. Sen kommer bordsplaceringen. Hur undviker man upplopp men samtidigt ser till att alla får det så roligt som det bara är möjligt? Bordslekar, är det en nödvändighet? Snapsvisor, snuskiga, studentikosa, eller skall vi skita helt i dem? Musiken efteråt är väl det enda jag inte kommer kompromissa på.

Man kanske inte skall tänka så mycket, utan bara köra på, på, på.